kirresbadflum.blogg.se

0 11 maj 2016 @ 15:29 Läs mer >>

Jag har läst ut Stamtavlor nu, och jag vill verkligen rekommendera den!!!

Jag vet så mycket mer om Turkiet och stämningen i landet än vad jag gjorde innan, det känns som jag varit där och träffat massa människor. Eftersom det var ett slags reportage var miljöbeskrivningarna ofta detaljerade och målande, men samtidigt ibland mer neutrala. Personer introducerades dels genom författarens omdöme av dem, men också genom andra personers berättelser om dessa människor. Stammen som författaren tillhör har alltid varit ett nomadfolk, och därför finns inte mycket dokumenterat. Alla historier är bara tagna ur personers minne eller har gått från mun till mun i många år. Demirbag-Sten var därför ofta noga med att säga att detta är vad rykten säger och inte bekräftad fakta. Hursomhelst gillade jag verkligen beskrivningarna av allt från bergen till släktingar.

En scen i boken som jag verkligen berördes av var en berättelse om hedersmord. I turkisk tradition är en kvinnas oskuld och kyskhet väldigt viktig och avgörande. Som i många andra kulturer gäller principen att kvinnor är skyldiga tills det är motbevisat, medan män är oskyldiga om inget annat kan bevisas. Berättelsen handlade om en ung kvinna som gift sig med en man. Mannen behövde dock göra militärtjänst under två år, och kvinnan lämnades att bo hos sin styvfamilj. Famljens överhuvud var mannens äldre bror, och han började närma sig kvinnan. Hon ville inte men han fortsatte ändå, ibland tilsammans med sin son. Kvinnans styvmor rådde henne att försiktigt hålla sig borta och inte provocera, men en dag är hon försvunnen. Styvbrodern och hans son hade dränkt kvinnan. Jag kan själv inte förstå hur de resonerade, men styvbrodern menade att det var hon som närmat sig honom och att hon då var så oren att hon behövde dödas. Det är HEMSKT hur kvinnor fortfarande blir förtryckta på det här sättet, och att just deras renhet ska betyda så mycket. De blir berövade på sin frihet och får dessutom sen skulden när mannen utnyttjat kvinnan.

Jag gillade verkligen boken på grund av fokuset på kvinnoförtryck, men boken hade även viktiga budskap om migration. Den gav insyn i hur det är att migrera, integreras och sedan ändå behöva leva upp till sitt arv. Jag tycker Demirbag-Sten beskrev väldigt bra hur det är att "ha sina rötter i två kulturer, utan att vara rotad i någon av dem". Ofta i flyktingdebatten presenteras siffror och statistik, men att läsa om personliga erfarenheter ger ansikten till siffrorna. Det är lätt att glömma bort att de är människor precis som vi. Det var också väldigt givande att läsa av en Turkisk författare, det har jag akdrig gjort förut!!

Jag får se när jag bloggar nästa gång, eftersom jag inte har så mycket tid över just nu. Men ha det bra tills dess o glöm inte att badflumma !!!

<3<3<3 // kirre

STAMTAVLOR - efter

0 10 maj 2016 @ 20:20 Läs mer >>

Dilsa Demirbag-Sten

tjatja bloggen !!!!! Jag har fortsatt att läsa Stamtavlor, och den blir bara bättre och bättre!!!

Eftersom boken är ett slags reportage är språket både personligt och mer formellt, eftersom det finns både fakta blandat med egna upplevelser. I boken finns även många berättelser och sägner med, vilket innebär att språket ibland är mer "sagolikt" och målande. Jag tycker Demirbag-Sten gör det jättebra – hon drar in läsaren i en helt främmande värld samtidigt som hon lyckas kasta smärtsamma faktan rakt i ansiktet på en. Det är en berörande historia berättat med ett berörande språk. Eftersom det är ett repotage är boken i stort sett skriven ur jag-form, men ibland skiftar berättarperspektivet till tredjeform när historier berättas. Det är många betraktelser och observationer i boken, ibland liknar det nästan porträtt av människor, och i dessa delar är inte jag:et så centralt. Jag tycker att Demirbag-Sten lyckas skapa en bra balans.

Stamtavlor är som sagt en väldigt intressand och lärorik bok som behandlar teman som migration, förtryck av kvinnor och folkslag (kurderna), fattigdom, kärlek samt utan- och mellanförskap. Ett motiv tror jag kan vara att leva ett dubbelliv med olika identiteter i respektive land, samt även att tvingas överge ett uråldrigt levnadssätt och tradition pga fattigdom och förtryck. Dilsa behöver ständigt leva upp till olika förväntningar som går emot varandra, och hon ser även sin stam förfalla och glömmas bort.

Nu ska jag hursomhelst fortsätta läsa, vi ses !!!!!!!

<3<3<3 // kirre

STAMTAVLOR - uppdater...

0 6 maj 2016 @ 19:11 Läs mer >>

hej allihopa, KIRRE IS BACK !!!!! har verkligen saknat min blogg jättemycket!!! <3<3<3

Hursomhelst, jag har nu börjat läsa boken "Stamtavlor" av Dilsa Demirbag-sten. Jag valde att läsa "Stamtavlorna" eftersom texten på baksidan verkligen var intressant – det handlade om migration, att inte höra hemma någon stans, om hennes stam där starka kvinnor finns men också många problematiska traditioner. Boken utspelar sig i Turkiet och Sverige

Bokens titel visar ganska tydligt att hennes stam och historia kommer vara central, och att ursprunget betyder mycket. Efter att ha läst ett par sidor framgår direkt hur viktigt det är i den kurdiska kulturen vem som en är släkt med och vilken stam en tillhör. Jag får snabbt veta att den minsta beståndsdelen i Turkiet är kärnfamiljen, och att en stor del av systemet och rättsväsendet förlitar sig på att familjen håller ihop och att alla tar ansvar för sitt släktnamn. Jag gissar att hennes arv från stammen gett både bra saker men också förväntningar hon inte vill eller kan leva upp till.

På bokens framsida syns en familj – två föräldrar och ett litet barn. Författaren är vad jag vet det äldsta bland sina syskon, så barnet på bilden är antagligen hon. Omslaget skiftar från blekt gult till rött, och i bakgrunden syns handskriven text. Ord som "tomrum", "kurd" och "Stockholm" kan urskiljas. När jag läst ett tag inser jag att texten kommer i från boken. Citat från recensioner av boken pryder boken, och alla beskriver en "berörande" och "personlig" bok.

Den första meningen i boken är "Nura packade hans väska". Läsaren kastas rakt in i flytt, migration och svåra avsked. Jag förstår efter ett tag att Nura är Dilsas mamma, och när de i första kapitlet lämnar Turkiet för Sverige är det skrivet ur Nuras perspektiv. Dilsa själv var bara sex år gammal. Att Dilsa valde att inleda boken med flytten visar vilket stort steg det antagligen var, och att det var början på en ny tid, ett nytt liv.

Jag ser sammanfattningsvis väldigt mycket fram emot att läsa "Stamtavlor", mitt första intryck av den är väldigt positivt. Jag tror jag kommer lära mig mycket, och eftersom jag håller på med ett skolprojekt om migration och Turkiet så passar det extra bra! Uppdaterar när jag kommit en bit!!!

love <3<3<3 // kirre

STAMTAVLOR - innan

0 14 december 2015 @ 14:12 Läs mer >>

hej guys !!!

jag har nu äntligen läst ut Lila hibiskus (alltså inte att jag är glad över att den är slut utan äntligen att jag har haft tid att läsa !!). Den var så bra, och så mycket bättre än vad jag trodde. Slutet var dock lite av en besvikelse, efter den stora vändpunkten i boken som förde dem åt rätt håll blev det liksom en till vändning och det var nästan som att de backade lite tillbaka. Det var också många trådar som lämnades lösa, till exempel vad som hände med fader Amadi och Kambilis och hans relation, också hur det gick för släkten i Amerika. Boken var alltså uppbyggd på ett sätt så att läsaren nästen förväntade sig ett gott slut, och sen blev det inte riktigt så.

Men boken var hursomhelst vldigt bra, och den var mysig att läsa. När jag läst klart fick jag en väldigt begrundande och reflekterande känsla, jag kände mig fylld av boken och dess budskap – eller i alla fall det som boken lämnade i mig. Det generella budskapet som Chimamanda Ngozi Adichie vill förmedla tror jag är att hopp och lycka kan gro även i de magraste och hårdaste miljöerna. Att en måste få röra sig och utforska för att hitta sig själv, att t.ex. religionsfrihet är viktigt på alla plan (både nationellt och i hemmen) eftersom en måste få veta om och välja av alternativen. Det finns ett citat av Rosa Luxemburg som jag tänkte på när jag läste boken: "Those who do not move do not notice their chains". Ovetande kan vara barmhärtigt kortsiktigt, men inte när det handlar om hela ens liv. Budskapet tror jag också är att inte acceptera de som vill kompromissa om ditt liv, tots att du älskar denna person. Som citatet "Don't compromise yourself, you're all you got".

En scen som jag verkligen gillade var på sida 258-260, ganska sent i boken. Den är inlindad i en känsla av att allt snart kommer ändras och de vet de (kusinerna ska snart till Amerika, den tillvaro de skaffat sig kommer försvinna, men även något annat), men de lever ändå i stunden. De tar en avskedtur i Nsukka, och bestämmer sig spontant för en picknick uppe på ett berg. Jag gillade den scenen för att det kändes som ett fint medvetet avslut, men också eftersom skrattet och Kambilis förmåga att springa snabbt var väldigt centrala. Kambili beskriver hur enkelt det är att skratta nu, som så många andra saker blivit enklare. Att hon springer om de andra på väg upp anser jag symboliserar att hon till slut vågar visa vad hon går för och at hon faktiskt han en personlighet. Det var en av många starka scener i Lila hibiskus. Eftersom den skildrar en väldigt hemsk hitoria var många scener hemska och obehagliga, men scenen på berget var en som fick mig att känna mig varm inombords.

Det är är mitt sista inlägg om Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, och jag vill avslutningsvis säga att jag verkligen kan rekommendera den till andra. Den hemska men ändå fina historien om Kambili går rakt in med sitt enkla språk och många symboler, och får en att känna mycket djupt inombords. Den är fängslande och djup, med många fantastiska karaktärer. kirre rekommenderar !!!

xxx kirre

LILA HIBISKUS - efter

0 1 december 2015 @ 13:32 Läs mer >>

Bild på Chimamanda Ngozi Adichie, som skrivit Lila hibiskus <3

hej bloggen !!

Förlåt att jag inte skrivit på länge, men jag kan inte hjälpa det - jag har varit så inne i min bok !! Jag har nu kommit lite drygt hälften, och den blir bara bättre och bättre !! Ibörjan var språket ganska torrt (kan bero på att den är översatt från engelska, det brukar sällan bli rätt och en får inte uppleva författarens språk till fullo) och det var ibland lite svårt att hänga med i alla parallella konflikter, men nu fungerar det <3

Jag hade önskat att jag hade den på engelska dock, eftersom boken alltid är bättre på orginalspråket. Jag har t.ex. nu svårt att uttala mig om språket i boken, eftersom det troligen är mycket mer levande på originalspråket. Men jag skulle säga att det är ganska rakt på och nära huvudpersonen Kambili, som är berättaren. Det är inte jätteutsmyckrat eller beskrivande, utan ganska "normalt", ungefär såsom det är troligt att Kambili skulle tänka.

"Varje gång faster Ifeoma tilltalade Papa, slutade mitt hjärta först att slå, sedan började det hamra. Det var det vanvördiga tonfallet; hon verkade inte ha klart för sig att det var Papa hon tilltalade, att han var annorlunda, speciell. Jag ville sträcka ut handen och nypa till om hennes läppar , så jag fick lite grann av det där glänsandebronsfärgade läppstiftet på fingrarna."

I och med att Kambili är väldigt tyst, består boken endast av observationer, konservationer mellan andra personer samt ibland några "desperata" tankar; det är inte mycket åsikter eller längre tankar.

Lila hibiskus har många teman, den handlar om familjerelationer, att frigöra sig, våga vara en egen individ och krossa andras förväntningar, bryta mönster, kärlek, rädsla, våld, religion etc. Motivet skulle kunna vara: Ung flicka med strikt katolsk pappa upptäcker alternativ livsstil och vem hon är då. Det märks att Kambili börjar förstå mer och mer hur olik och egentligen inte så självklar hennes värld är, tex när hon ser hennes farfar utföra sin religiösa morgonritual:

"Han log fortfarande när jag tyst vände mig om och gick tillbaka till sovrummet. Jag log aldrig efter att vi bett rosenkransen hemma. Ingen av oss gjorde det."

Min favoritkaraktär är nog Kambilis faster, faster Ifeoma, som verkar har en öppen, glad och väldigt skön personlighet. Hon skrattar hela tiden, står upp för det hon tycker, klarar som kvinna av att undervisa på universitet samt uppfostra och mätta tre barn helt ensam. Hon är inte särskilt rik, men trots det är hon och hennes barn alltid glada. De vågar ta upp problem och konflikter, hon försöker till exempel "rädda" Kambili och hennes storebror och få deras mamma att lämna pappan. Hon har alltså mycket emot sig och har många problem men är ändå så stark att hon lyckas lösa både hennes och andra problem, dessutom med ett skratt. Om alla var som henne skulle världen vara en bättre plats <3<3

love // kirre

LILA HIBISKUS - uppda...

1 17 november 2015 @ 19:52 Läs mer >>

hej alla bubbelbadsälskare !!

Jagskulle nu vilja ge er mitt allra första boktips, nämligen "Lila hibiskus" skriven av Chimamanda Ngozi Adichie. Första läspassetägnade jag åt att "kliva in" i boken, undersöka helheten (t.ex. omslag, layout, texten på baksidan). Boken är lila, och en flicka i ljusa kläder håller i ett vackert parasoll på framsidan (se bild). Solljus strålar från höger, otydliga människor syns i bakgrunden. Lite högre upp hänger en korsfäst person. "Lila hibiskus" står med stora vita bokstäver över sidan med ett tydligt typsnitt. Efter att ha läst baksidan och författarens bakgrund, sett personerna och miljön på framsidan förstod jag ganska snabbt att historien untspelar sig i ett Afrikanskt land, troligtvis i Nigeria eftersom författaren kommer därifrån.

Texten på baksidan presenterar ganska direkt bokens konflikt – att huvudpersonens pappa är en god människa till det yttre men samtidigt slår sina familjemedlemmardär hemma. Berättelsen är skildrad ur tonårsflickan Kambili's perspektiv, det är troligtvis henne en ser på framsidan. Våld, och särskilt våld i hemmet, är inget trevligt och "lätt" att läsa om (för att inte tala om att uppleva), men Lila hibiskus verkar inte vara en helt igenom dyster historia. I texten på baksidan dras liknelsen till blomman som boken är döpt efter – att kärlek och förhoppningar kan slo rot där en minst anar, mitt ibland allt det andra. Jag tror att den här liknelsen/fenomenet kommer vara centralt i boken, och troligtvis anledningen till att den heter just Lila hibiskus. Jag tycker att det var en väldigt fin liknelse, och jag gillar tanken på att det kommer finnas ljus i boken.

Jag läste det första kapitlet, Gudarna krossas – Palmsöndagen. Boken började med "Allt började gå i bitar hemma hos oss ...", en kastades alltså rakt in i handlingen och konflikten. Kambili är som sagt en flicka i tonåren, och hon lever tillsammans med sin äldre bror Jaja, tysta och milda mamma och sin respektingivande pappa som har starka uppfattningar om rätt och fel. Familjen är starkt kristen och väldigt rik (åtminstone jämfört med sin omgivning) tack vare pappans fabriker som producerar kex, juice med mera. I det första kapitlet börjar det alltså gå i bitar hemma hos dem, och i en familj som håller hårt på rutiner, regler och traditioner märks skillnaden tydligt. Kambili har svårt att förstå hur det på ytan ändå ser så vanligt ut, trots att allt förändrades när hennes bror Jaja faktiskt sa emot hennes pappa. Familjen verkar vara ekonomiskt stabila, och kan nog verka jämna på utsidan trots att våld, hårda regler, könsmaktordningar, minimal frihet med mera bara bäddar för konflikter.

Jag tycker, baserat på det lilla jag läst, att Lila hibiskus verkar vara en bra bok med viktigt och aktuellt tema. Språket är hittils kanske inte det mest fängslande, men jag tror att det kommer bli bättre ju längre jag kommer.

Ett citat jag gillade och som jag tycker var väldigt sammanfattande stod precis i slutet av det första kapitlet; "För mig blev Jajas trots nu som faster Ifeomas experimentella, lila hibiskus; sällsynt, med en doft av frihet, ett annat slags frihet än den folkmassorna på Government Square ropade ut efter kuppen medan de viftade med gröna blad. En frihet att vara, att göra."

Jag planerar att rapportera om vad som händer nästa gång ungefär när jag läst halva, så håll utskik och ha det så bra så länge !! Glöm inte bada flumma och läsa mycket !! <3<3<3<3

xoxo kirre

(plz like and tell me your opinion in the comments below)